Vilken känsla!
redan imorse började jag tänka hoppas han är sjuk hoppas han är sjuk! Och när han skickade sms och sa att hans kort inte funkade så han skulle komma in tog jag en suck av lättnad. 2 min senare sa Rikard att han blivit insläppt så de blir av ändå. jag och höjder har en tendens att göra så jag känner mig aningen yr och får lite små panik. Så när jag insåg att jag verkligen skulle göra de blev man lite små skakis och rädd, tänk om jag ramlar? Tänk om jag svimmar? Kolla INTE ner! De var bara att göra de, dels för att visa till barnen att när de är en säker miljö så kan man utsätta sig för sina rädslor. De är inte farligt. Och vilken känsla! Trodde jag skulle svimma när jag kommit halvvägs och dum fan bestämde jag mig för att kolla ner på marken! Gör inte de, bara ett litet tips! Men när jag valde att släppa känslan och tanken så tog jag mig högst upp! Så häftigt att jag klarade de och kan göra mina egna beslut i sådana situationer fast tankarna skriker nej och fara! Så nöjd 😊
Både jag och Natalie tog oss upp 13 meter! Oj så nöjda och stolta vi är just nu 😊
