Skäll
Just nu håller jag på att skriva ett arbete om barn och skäll. Jag har alltid varit emot skäll, för att de gör otroligt ont för den som mottar det men även för att jag tycker att det är otroligt respektlöst. Jag har två saker som jag läst om före den här kursen som följt med genom livet och det är när en liten flicka sa till sin mamma "när någon skäller på mig så känns det som att den personen inte tycker om mig" och "Att skälla är som att slå med ord". Ibland önskar jag att skäll förbjöds som aga blivit gjort, för båda gör lika ont skillnaden är bara att man blir utsatt på olika sätt, den ena kan skådaren se märken av på kroppen den andra kan inte skådaren se för märkena sitter inne i själen. Jag tror att världen hade blivit en bättre plats om man slutade skälla på varandra. Jag tror att om man väljer steget att inte skälla och istället lyssna på barnen, ge dom vertyg och stöd så blir barnen tryggare och får en bättre självbild. Vilket gör att framtidens barn kommer skapa en bättre värld att leva i. för att dom mår bra. För det är väll det vi alla vill? att våra barn ska må bra, att dom ska få vara lyckliga och vara starka i jaget.
Men ibland ser jag att det inte bara är barnen som åker på skäll, ibland kan de vara en partner, en kollega, vän eller syster. Tänk tanken att nästa gång ett skäll vill komma ut att man stannar upp och väljer en annan väg, en väg som är fylld av respekt och kärlek, tänk vad fin relation man kommer få till personen som man precis tänkte skälla ut. De om något borde vara värt att kämpa för, att få bort skäll från vårt samhälle.
Hemma hos oss är det inte accepterat att skälla på våra barn och inte vuxna heller för den delen, gäller ju alla andra ställen var vi rör oss. Och jag hoppas att det finns fler som vill ta steget till en skällfri miljö.
När ett barn säger att någon skäller på en, så är det så, oavsett om personen som gav en utskällning inte tycker det. Att förminska ett barns känslor är inte accepterat, endast barnet själv vet vilka känslor barnet bär på.
