Yoga och livet

Helgen gick super fort, hade en massa för mig. Barnen fick ett helt dygn! Med sin farmor och Kent, vad gör man nu för tiden när barnen är borta? Jag vet inte! 😱 De är som att jag har glömt bort. Jag slutade jobbet for hem, vi (Rikard) lagade lite god halloumiburgare och kollade film, njöt av tystnaden och planerade att sova länge. Du kan ju nästan gissa hur det gick med de 😅 vaknade halv sju! Haha upp och hoppa tog en lång stund på soffan med te och serier på Netflix. Sen fick jag städryck och tiden gick undan. Men något jag märkte var att jag som i bakhuvudet hela tiden gick och väntade på att få hämta barnen. Inte för att jag inte unnar dom detta, vet hur mycket dom älskar att få vara med sin släkt eller för att jag är snål och bara vill ha dom för mig själv. Utan för att jag är så sjukt van att ha dom att jag nästan glömt hur det är att vara själv. Måste som lära mig de på nytt, helt okej för mig. Ser faktiskt fram emot det, för de betyder att barnen fått en större frihet. Dom har fått växa inte bara på längden men även som personer. Mer självständiga att få egna minnen och utforska. Och sen får ju den här mamman också det 😉 växa på ett helt annat sätt.